Marcialonga 2014 – Äntligen bästa Stockholmsklubb!

30 januari, 2014

Efter att under de senaste veckorna ha plågats av barmark och plusgrader är vi ett förhoppningsfullt gäng som vid lunchtid på fredagen sammanstrålar på Münchens flygplats för bilfärd mot italienska Sydtyrolen och Marcialonga. Med hög fart och ett minimum av navigationsutrustning fortsätter sedan resan söderut med att flertalet bilar kör mot alpbyn Moena (där loppet ska starta på söndagen), medan Stylish & Co istället följer de stora motorvägsskyltarna till Modena (beläget drygt 200km längre söderut).

 

Najs utsikt från hotellfönstret

Najs utsikt från hotellfönstret

Vem blir snabbaste yuppie?

Lördagen, den stora uppladdningsdagen, startar vi med en överdådig livsnjutarfrukost inklusive kaffe kärleksfullt bryggt av commodoren, nybakat bröd, lokal ost från målgångsbyn Cavalese, förstklassig salami och översockrade italienska flingor. Utsikten från köksbordet är det inget fel på heller =D. Efter frukost beger vi oss ned till VM-stadion i Val di Fiemme för skidtester och bättring av solbrännan innan dagen fortsätter med minutiösa förberedelser och uppsnack. Vem blir snabbaste yuppie? Funkar pizza och cola som uppladdning? Hur ska skidorna vallas?

 

VM-stadion

VM-stadion

 

Det går undan ordentligt!

Tävlingsmorgonen börjar med att klockan ringer vid 5-tiden. På med nummerlappen och fartdräkten innan vi hoppar på bussen mot starten. Väl framme märks tydligt att Marcialonga inte är som Vasaloppet och istället för att frusna köa till våra startfållor kan tiden fram till start spenderas i uppvärmningstältet. När väl starten går inleds loppet med några krokiga kilometrar genom Moena innan loppet börjar ringla sig upp längs Val di Fassa. Då spåren snöat igen under morgontimmarna bildas omgående ett långt led för de som startat lite längre fram, medan de med högre startnummer får spendera början av loppet i en tjock kö. Själv varvar jag ett lugnt tempo i det enda spåret med några energikrävande omkörningar ute i lössnön. Efter 18 km når vi toppen på dalen, varpå fältet luckras upp en aning. De kommande 50 km går det undan ordentligt då vi i medvind, svagt nedförslut och yuppiemässigt solsken passerar genom ett flertal italienska alpbyar passionerat påhejade av lokalborna.

 

Klassisk banprofil

Klassisk banprofil

 

Marcialonga – en av skidvärldens verkliga klassiker

Marcialonga genomfördes i år för 41:a gången och har under de gångna åren etablerats som en av skidvärldens verkliga klassiker. Huvudanledningen till detta är den 2km långa och branta avslutningsbacken som leder från Fiemme-dalen upp till målet på torget i Cavalese 150 höjdmeter längre upp. Backen inleds med ett snabbt depåstopp på arrangörernas klisterstation där fästvallningen minst sagt bättras på, varefter det bär av uppåt. Med tunnelseende, mjölksyra och skenande puls som största motståndare passerar jag 1km-skylten, samtidigt som backen flackar ut en aning. Hela loppet har gått riktigt bra och ska jag till och med nå min tidsutopi på sub 4h? Klockan visar på 3:54:00, men tickar snabbt. Spåret svänger genom några gränder, fullt med publik som hejar och helt plötsligt kommer jag in på upploppet. Tick, tick, tick, 4:00:23, mål. Nästan där, men ändå sjukt nöjd!

 

Carro spurtar mot mål

Carro spurtar mot mål

 

 YSC är Stockholms största och bästa skidklubb

Totalt hade klubben 25 åkare anmälda till loppet, varav samtliga tog sig i mål med bra resultat. Vi avslutar en fantastisk helg med gemensam middag i norrmännens högborg, La Stua, där vi glatt kan konstatera att YSC äntligen blivit såväl största som bästa Stockholmsklubb. Nu ska succén upprepas på Vasaloppet om en månad!

 

Kungen av Cavalese

Kungen av Cavalese

 

Yuppietoppen:

  1. Arvid – 3:46:20 (nytt klubbrekord!)
  2. Öystein – 3:56:18
  3. Andreas – 3:58:51
  4. Oscar – 4:00:23
  5. Anders – 4:00:55 (grejat efter stavbrott och mååånga mil med en 1dm för lång lånestav)

Snabbaste tjej:

1)      Caroline – 6:49:52 (från sista startled)

 

//OC