Racerapport Vasaloppet 2016

04 april, 2016

Vasaloppet är för mig en blandning av minnen, både trevliga såsom uppladdning med Yuppieläger, torsdagsträningar och seedningslopp, spännande start-nära boenden mm. Men även mer traumatiska såsom stukad handled, tappade trugor, dåligt glid, näsblod, stavbrott, jaga jaga jaga och väggen… Mina egna förväntningar på årets Vasalopp var därför både höga och låga. Låga om jag lyssnade på mina logiska sida som drog slutsatser från tidigare lopp. Höga om jag lyssnade på min tävlingsdjävul som hade fått nog och ville se lite resultat någon gång!

Tyvärr började min uppladdning i uppförsbacke då jag drog på mig stressrelaterade problem under våren 2015 och inte kunde träna alls under några månader för att sedan börja om i lugnt tempo. Under hösten började känslan i träningen dock gå åt rätt håll igen, så hoppet levde inför skidsäsongen! Jag gjorde pliktskyldigast några rullskidpass i nov/dec och premiäråkte sedan på snö i Bruksvallarna vid jul. Totalt skrapade jag ihop ca 60 mil skidor inför Vasaloppet varav en stor del på seedningslopp. Jag körde Harsa-, Orsa-, Stockholm Skimaraton, Roslagsloppet och Tjejvasan.

Untitled

Strålande dag och strålande Yuppies inför Roslagsloppet. Christoffer Haas, jag och John Kärrbrink.

Det är mycket som ska stämma, och många stjärnor som ska stå i linje, för att man ska få till det och lyckas prestera när det verkligen gäller. Det var därför skönt att Tjejvasan gick så bra i år, så när det var dags för Vasaloppet så hade pressen släppt lite, jag var på gott humör och kunde njuta av loppet också. En av mina målsättningar var att inte vägga och att ha krafter kvar att gå i mål med ett leende.

Trots min Yuppiemässiga inställning så smög sig nervositeten på när loppet närmade sig. Hur många gånger bestämde jag mig för att köra ovallat för att sedan ändra mig till att köra fäste ändå bara för att ångra mig igen 5 minuter senare???

Untitled1
Morgonen före loppet så funderade jag i vanlig ordning över vad det var för fel på mig eftersom jag ställt mig på startlinjen i år igen och letade febrilt efter flyktvägar … Men innan jag hann komma på något så, PANG, gick starten och ångesten byttes mot tävlingsinstinkt! Eller PANG kanske var att ta i, det lät snarare poff, sen började alla röra sig och då fattade jag att starten gått. Varför gör de inte en mäktigare grej av starten? Vasaloppslåten följt av ett kanonskott vore väl mer passande? 😉

Tyvärr fick jag ingen ”kanonstart” trots Yuppiemässig seedning (som jag får tacka min lyckliga stjärna för, alternativt någon stjärna i Vasaloppets seedningsgrupp). Jag fastnade länge och väl i första backen men stavarna höll och trugorna satt på, så jag deppade inte för det! Skidorna gick bra uppe på myrarna och jag var glad att jag hade stått på mig (mot mina egna hjärnspöken) och valt att köra utan fäste.

Strax efter Risberg var jag med om en krasch i en nedförsbacke och landade som ett plockepinn med min ena skida innanför min egen nummerlapp… Stavarna höll även denna gång (skräll!) men tyvärr tappade jag luften, några placeringar (under tiden det tog att trassla ut mig) och mina gels. Skönt att ha Gästrike Service på vägen som täckte upp, tack!

För övrigt så var det ett taktiskt lopp på grund av snöfallet, med bara 1-2 åkbara spår på sina ställen. Det gällde att ta rygg när någon gjorde ett ryck och sedan vila upp sig igen när man kommit ikapp nästa klunga. Det passade mig ganska bra eftersom jag inte hade möjlighet att stressa om och köra slut på mig för tidigt.

När jag började bli trött så kom två välbekanta tankar på frekvent besök ”Jag orkar inte mer, jag bryter” och ” jag klarar inte att staka hela vägen, jag kommer vägga”. För att tackla svackorna hade jag tre personer till min hjälp, Aron Andersson, Justyna Kowalczyk och Rikard Tynell. De sopade effektivt undan mina tvivel på min egen förmåga. Aron med sin kämpaglöd, Justyna med sin rekord-stakning VL2015 och Rikard Tynell med känsla och teknik (av någon anledning har upplösningen av La Diagonela 2014 fastnat på min näthinna). Tanken på dem peppade mig och fick mig att skärpa till tekniken! Intressant vad mentala förebilder kan göra för energinivån, tack för inspirationen 🙂

Jag väntade och väntade och kände efter noga om den var på gång, men i år kom aldrig väggen. Istället hade jag krafter att spurta om två damer på upploppet, le och sträcka armarna i luften vid mållinjen! När jag sen tittade på klockan och inser att jag åkt på 5.32, personligt rekord med en timme… Det var enormt skönt att få det kvittot och känna att jag var tillbaka på banan igen, inte ett öga torrt 🙂 Tiden och en 54e plats innebar att jag uppnått mina mål för säsongen med råge, förutom att jag tyvärr missade Yuppie Ski Tour, men det planerar jag att ta igen nästa år 😉

Ser fram emot nästa säsong!

//Sandra Norén

Untitled2

Racerapport Vasaloppet ÖS 2016

30 mars, 2016

Nu var det dags. Den 21 november bestämde jag mig för att köra i år igen. Denna gång efter en dryg kommentar från en kompis efter att jag frågat på hans funderingar kring Vasan. ”Jag ligger på snooze tills någon slagit min tid på 6:23”. Det räckte för att trigga igång mig. Min bästa tid var 6:39, då var förhållandena bra och förra året 7:06 i snö och motvind. Jag tänkte det kan inte bli värre än det så tiden måste förbättras med 40 min givet samma förhållanden.

Dagen innan race och jag anländer på Vasaloppsmässan. Det är hårt i marken och prognosen för nästkommande dag ser riktigt fin ut. Lite påfyllning av gels, inlämning av skidor till Bruno Åvik och sen hem till boendet några km från start. Uppladdning med pasta och påfyllning med Vitargo innan det är dags för att gå och lägga sig vid halvtio rycket.

Racedag och uppstigning vid 04:30. Snabb frukost, påfyllning av camelbacken och bilfärd bakom starten för att hämta skidorna hos Bruno. Pulver, struktur och blått. Skulle vara kallt i snön hela vägen enligt Bruno och baserade också hans analys på Tjejvasan dagen innan. Vid starten var det redan otroligt mycket folk och när jag kom längst fram i startledet där skidorna stog uppställda sedan länge sa hon argt och bestämt: ”Finns inga platster här, du får ställa dig längst bak som alla andra”.  Hon hade väl varit uppe sen 03:30 och betalat 3000 för att bo vid starten så förstår att hennes taggar likt en igelkott reste sig. Gick snällt en bit bak och hittade en plats vid motsvarande led 1 på vasan så det kändes bra. Temperaturen var runt -7 vilket brukar ses som optimalt och det skulle bli spännande om det faktiskt höll sig hyfsat kallt hela vägen bort till Mora.

Ca 30 min till start och jag joggar lite med stavarna för att få igång kroppen. Då dyker Gylle upp som spontantanmält sig dagen innan då det såg så fint ut. Han såg riktigt taggad ut och pigg på att komma iväg. 10 min till start och jag sätter på skidorna. Känns som ett sjukt bra glid. Vasaloppsmusiken går igång och långsamt börjar folk röra sig. Går inte i något fasligt tempo i början trots en bra startplats men heller ingen jättekö. Första lilla backen upp och jag tycker fästet släpper lite, kommer upp i första backen och känner att det släpper rätt rejält. Skulle Bruno ha vallat fel eller är det jag som inte kan åka? Oavsett så har jag haft bättre fäste när jag vallat själv… Slet hårt i första backen med mycket springade för att få fast skidorna. Kände hur pulsen gick upp till 95% och började få lite panikkänslor om jag tagit i för mycket i onödan. Visste dock att det kommer några små sköna backar uppe på myren där det går att vila upp sig. Det visade sig vara rätt. Pulsen och kraften återhämtade sig snabbt efter några glidsträckor och det gick att njuta av den fantastiska soluppgången på väg mot Smågan. Plötsligt upptäckte jag också att fästet var perfekt och det gick att varva stakningen med lite stak med frånskjut. Bra skidor, snabba spår och kraften fanns där. Kanske skulle det bli en hyfsat behaglig resa.

Kom ihåg John Kärrbrinks tips att hitta bra ryggar och det hjälpte mig till en rekordtid bort till Smågan. Var lite orolig att krafterna skulle ta slut senare men körde på även till Mångsbodarna. Där dök Jensa från Götet upp med glada hejarop och tyckte att jag skulle dra på lite. Min egen langare Kiki fanns inte på plats så jag åkte vidare mot Risberg. Sköna nerförsbackar till Tännäng innan klättringen mot Risberg. Som vanligt när jag åker uppför kom det äldre snabba damer som åkte om. Intalade mig att det var mitt lopp och lät mig inte stressåka. Väl i Risberg ser jag Kiki som stöttar med magnesium tabletter och lite energidryck. Känner mig fortfarande pigg men har respekt för att det är 55 km kvar.

Christoffer Haas hade nämnt innan loppet att när han brukar komma till 45 så känner han att nu är det bara ett Seedningslopp kvar. Som om det skulle vara en positivtanke. För mig bådar det ångest då det inte brukar vara att bara glida igenom 45 km… Väl där hade jag fått nys om att jag just nu låg bekvämt under 6h gränsen vilket skulle slå min kompis tid rejält och vara nytt personbästa. Med tidigare erfarenhet visste jag att magkramp och kram i triceps kunde dyka upp närsomhelst så det går inte att räkna hem loppet innan man är i mål. Glada hejarop upp till Evertsberg från H&Ms hejarklack som hade 101 deltagare i ÖS. Bra fart ner till Vasslan och hyfsad bekväm resa till Oxberg. Nu kände jag att det ändå skulle gå bra det här. Från Oxberg kan man ta sig igenom på vilja så jag passade på att spela in en liten film som jag bad Kiki skicka till min kompis för att hetsa lite. Vid Hökberg började jag för första gången känna mig trött och kort därefter fick jag den väntade magkrampen. Men skillnaden i år var att det fortfarande var fina spår och bergsfäste så jag kunde diagonala ett tag för att vila magen. I backen ner till Eldris tryckte jag i mig en sista liquidgel, tog ett snabbt glas vatten och började trycka på in mot Mora.

Tänkte på staktekniken speceillt nu när jag började bli lite seg. Träningarna med Yuppie och Böhlmarks tips på Stadion ekade i huvudet. Väl inne på målsträckan känner jag att det varit ett förvånandsvärt bekvämt lopp även om jag egentligen är helt färdig. 5:51:13 som sluttid och jag knyter näven när jag går i mål. Den här tiden kommer jag kanske aldrig slå. Roligt att få åka i fantastiska förhållanden och känna sig hyfsat vältränad. Att det var snabba spår visade Gylle med en otroligt tid på 4:47. Oavsett en fantastisk insats och bra genrep inför Vasan den påföljande helgen. Per-Anders Lis representerade också och tog sig i mål på 7:39:08.

Stort tack till Jens och H&M klanen för glada hejarop men framförallt till min helgcoach Kiki som agerade chaufför, lanagare och hejarklack hela resan!

 

Over and out.

Jonas Hydén

”Hets”-lägerrapport Fryksås 2015

13 december, 2015

Fredag 11 dec 2015

Ryggsäck, termos och korvpinnar – check!
Äntligen var Fryksås helgen kommen och vi skulle få uppleva begreppet ”gå-på-tur”. Han den där Karan hade utlovat mysig helg med schöööna människor. Att vi skulle hänga med Stockholms vassaste skidklubb på träningsläger hade gått oss helt förbi.

Avfärdstid var utsatt till 07:30. Vi ställde in oss på 08:00. Hyrbilen hittade till förorten (Solna) först 08:50. Piff och Puff får aldrig mer ansvara för bilhyran (!) men med Karans studentrabatt kunde vi ändå se ett mervärde. Killarna stuvades in i baksätet och tjejerna tog över rodret.

Student-Karan visade sig återigen vara en tillgång när han informerar om McDonaldsappens mervärde. Schlauga, mätta, belåtna och med 27 kronor sparade kunde vi fortsätta vår färd mot Fryksås.
Väl framme i Fryksås är det många nya ansikten, bickar och tunga ryggar. Vi checkar in i vallaboden och får helgens första chock när vi inser att skidorna ska vallas 8 (!!!) gånger. Karan går motvilligt med på att 6 gånger räcker och tänker ”det spelar nog ändå ingen jävla roll för dessa rockies”. Instruktionerna som följer är ”upp på tå och staka”. Glädjen är ändå stor längs med spårets 3 km bana trots branta backar. Vi blir ju omkörda av män i tåjta svarta trikådräkter, jippie för yuppie!

Dåktigt trångt i bastun! Tur i oturen att bubbelkoppen var trasigt.* Här skedde vårt första möte med en avklädd Jensa…från Götet.

Kvällen avslutades med 3 rätters middag och Bremmer presenterar lördagens obligatoriska stafett. Va fan!?! Blåbärsmoussen fastnade i halsen. ET intar rollen att mingla kring borden för eventuella frågor och är inte sen med att inflika att utebliven närvaro innebär uteslutning från framtida Yuppieevent.

*Arkimedes princip – Det undanträngda vätskans tyngd motsvarar … (eller hur det nu var)

Lördag 12 dec 2015

Vakna efter orolig nattsömn. Osäkert om det berodde på mardrömmar om dagens elitlopp eller alla blåmärken efter första turen på längdskidor. Energin kommer åter efter lååång frukostbuffé med fantastisk utsikt över Orsasjön. Övriga Yuppies hinner vända hem för lunch innan vi ens hunnit ut på ”förmiddagspasset”. Vi börjar iaf känna oss hemma i vallaboden och nickar gillande – vi kör blått idag.

När det är dags för elitstafetten så jobbade vi mycket med att vi älskar inställningen, gillar attityden, beundrar idéen men vi känner oss ”lite sjuka”. Därigenom lyckas vi även diskkvalificera våra lag inför kvällens prisutdelning. Under stafetten är det inga riktiga skrällar, namnkunniga löpare såsom Hulk-David, Snabb-Kärrbrink, Banco-Santander Gylle, Sportdirektör Salmén, Elitleds-Tobbe, Oski Klejson, Eventfixar-Bremmer, Ordförande-Haas, Glada Sofia, Jensa från Götet, Jeppe B, Stor-Jonas, Tempel-Anna, Pil-Viktor, Party-Nattis, Tommy T, Skate-Sofie, Stylish och Stak-Mats (och några fler) levererar alla på en extremt hög nivå.

12346490_1172493899447862_8722488449950954770_n

Sedvanligt julbord med sång, snaps och härliga skratt. Bremmer tog ordet och 5 lags diskades i snabb takt. Återstående 3 lag fick ta del av finfina priser. Kvällens huvudsponsorer var Ericsson via CTO-Jensa…ja just det han från Götet. Finaste priset man kan få gick till oss som bidragit till våra lags diskvalificering. En äkta Yuppiemössa! Vi lovar att inte använda den i skidspåret…men absolut på Fou. Julbordets ända, men ack så stora miss var då de yuppiemässiga Champagnetryfflarna tagit slut. ”Ohhh bara oyuppiega Cointreau-tryfflar kvar” hördes från en klart besviken Kärrbrink.

12342291_10156234352365447_2609851833381202554_n

Nattis kickstartade festen med 12 hotshots. Signalvärdet var tydligt! Efterfest med bra trüüüch in på småtimmarna i sviten med installerat stroboskop. Kändes som att bara rökmaskinen saknades, trots det visade inofficiella mätningar på bortåt 10 atmosfärstrüüüch Smiley smile ca 1 megapascal) lokalen.

Söndag 13 dec 2015.

Trötta krigare vid frukosten. Sista hetsrundorna i spåret utom vissa som återigen skyllde på sjukdom.
Resan avslutades som den började, på McDonalds med rabatter. Ej yuppiemässigt men utanför Stureplan får man nöja sig med det som erbjuds. Biccar, triccar, lattar och pattar fylldes återigen med energi. Denna gång i form av ett långbord med massor av härliga och glada Yuppies – Jippie!

Tack för en härlig helg med massor av skratt och energi!
Jenny och Jennifer

Lägerrapport Yuppie late summer camp

05 oktober, 2015

Så kom det då. Det vi väntat på och längtat efter hela semestern. Sensommarlägret på Möja. Några av oss låg och formtoppade inför lopp medan andra hade toppat hela sommaren och nu skulle skaka
igång trötta kroppar på det enda sättet vi kan, med blodsmak i munnen.

Fredag:

Efter en lite oorganiserad påstigning nr Cinderella (nr something) på Strandvägen fann vi oss tillslut ett bord på båtens övervåning där middag skulle intagas. Nu börjar de olika dieterna spela in. Min slutledning är följande, om man formtoppar för Berlin Maraton äter man inga kolhydrater utan väljer fisk och sallad. Om man formtoppar inför nästa års Göteborgskalas så dricker man öl, om man formtoppar för barnkalas äter man dubbla portioner pannkakor. Formtoppar man inte så får man äta
nästan vad man vill, typ saker med nästa ingen gluten.

Båten tog oss tillslut fram till Berg på Möja där vi drack té och inkvarterades hos familjen Lundin Gregoriusson samt familjen Haas. Tack för gästfriheten, den är det skönaste med Yuppie alla dagar i veckan!

Lördag:

Lördag morgon började med frukost (dieten ungefär samma som kvällen innan fast med bananpannkakor). Sen dags för intervaller 6x1km för de som inte formtoppade eller tvångsjobbade helg. Bra tempo på alla inblandade, imponerande av Oscar Claesson som sedan också visade effekten av intervallerna genom att ta medalj på Lidingö, starkt jobbat.

FullSizeRender

Till lunch hade Haas som numera vi får titulera som pasta chef extraordinaire gjort hemlagad lasagne som med såväl glutenfulla som nästan glutenfria alternativ, supergott och mättande. Den svenska sensommaren visade sig från sin bästa sida och vi sprang efter lunch ett bättre långpass. Undertecknad vände tidigt (the yuppie way) och njöt av solen medan medlöpare blev blöta om fötterna och trötta i benen. Tacka vet man de goda invånarna på Möja som utan att tveka plockar upp trötta yuppies och skjutsar hem på fyrhjulingen.

IMG_0957

Dagen fortsatte med båtfärd mot Norra Möja där Haas upplåtit sin vedeldade bastu till lägerdeltagarna och där det bastades och badades i takt med att solen gick ner. Men vi skulle inte åka vidare tomhänta, ett sista träningspass var inlagt, en bubblare med inspiration hämtad från strongesttävlingar. Stafett med cementsäck ner till båten innan färd tillbaka (med 9pers + cement i en numera lite mindre stabil båt) mot Möja och dess restaurangpärla som man valt att döpa till just Pärlan. Väl på pärlan bjöds på ”ljuv” musik och nerprutad god mat. Bra snack till de franska tonerna gjorde kvällen väldigt trevlig och efter middagen gick vi alla tillbaka till Lyckes hus.

IMG_0950

Söndag:

Vi vaknade hela gänget till en underbar morgon. Salmén testade chili och gurkmeja (om minnet inte sviker mig) i bananpannkakssmeten och vi njöt av den soliga morgonen. Uppdelning i jobbgänget, joggänget och brygghänget gjordes och alla utförde sina respektive stationer med bravur. Efter detta tog vi hand om disk och städ innan avfärd genom Stockholms skärgård tillbaka in mot stan, lite gladare, lite fräshare och lite mer vältränade.

Stort tack till arrangörer och deltagare för ett mycket väl genomfört läger!

/Axel

Racerapport Vasaloppet 2015

18 mars, 2015

”Hur sjutton ska det här gå? Att åka Vasaloppet är ju en rimlig utmaning, men i 7-nånting plusgrader?”

Som inbiten utförsåkare har jag med glädje njutit av diverse tveksamma snöförhållanden, men då oftast med fallhöjden som hjälp i ryggen. Och lite bredare lagg. Men där, mellan två tilltagande vattenpölar i startled 7 var nog inte den mentala peppen 100% i topp. Å andra sidan: Jag hade ju lärt mig åka skidor (hjälpligt iaf). Hade ett vinnande klubb-medlemskap i ryggen (förvisso på någon annan slags merit än just åkarmeriter, men löftet ”ett medlemskap i Yuppie Ski Club garanterar uppskattningsvis ca 30 minuter snabbare tid på Vasan!” bådade ju gott). Inhandlat yuppiemässig skidutrustning. Fått till 40+ mil på skidor, vintern till trots. Höga doser fluor under fötterna. Samtliga punkter ungefär 100% förbättring sedan jag lånade ett par skidor och hakade på Qvibb upp till vasan 2003 med inställning att ”åka skidor kan man väl lära sig längs vägen”. Dessutom hade jag hållit mig frisk hela vägen till start. Och jag var på plats. Bara att tuta och köra.

Här följer således några reflektioner med utgångspunkt från lite längre bak i fältet.

Valla.

Istället för att på klubb-maner ragga upp första bästa landslags-vallare hade jag noga utvalt en flickvän som kunde sourca kontakter, kompetens och vallningslokal i Mora. I kontrast till min generella inställning att klisterföre = kladdigt = vallafritt och stakträning var det nu tydligen dags att prova klister. Swix & Skigo’s glid/fäste-rekommendationer våldfördes och korsbefruktades, och slöjd-/hemkunskapslärarna hade varit stolta när vi höga på pulverångor stegade ut ur ett Mora-garage med bred-rillat fluor kombinerat med en rediga lövtunna klister-tårtor. Game on!

VL0

 <fotocred: ”Rolk”>

Starten.

Som sällanåkare hade jag en del funderingar på den ritual som som vasa-starten innebär. Kan man göra en vinnande start? Vilken strategi gäller? Och med den ändrade starten, vad gällde nu? ”Håll blicken långt fram och undvik stavbrott” var de bästa tipsen jag snappat upp. Missade först lite att starten gått, men plötsligt var vi på väg iallafall. Jag och min nya kompis klistret hade lite respekt för vattnet och höll oss borta från sidorna, men de som inte var badkrukor kapade säkert 1-2 startled i slasket på högersidan. Med lite artiga armbågar gled det rätt fint i mitten också och jag upplevde inget extremare tvärstopp vid backen heller, även om man hade gott om tid att bekanta sig med dem brevid. Fick fler stavhugg än när man tränger sig i liftkön en puderdag. Hängde lite med ngn tv-snubbe en bit i uppförsbacken och fick respekt för längdskidåkande kameramän. Tv-snubben körde ”kliv, kliv, överlev”. Jag höll in mina stavar. En veteran hade tejpat liggunderlag runt sina. Och så plötsligt var man i Smågan, en halvtimme snabbare än sist. Godkänd start på dagen.

VL1

<fotocred: ”Haas”>

VL2

 <fotocred: ”Harding”>

Vårvärme.

Pjäxorn höll sig torra i starten, men ovanför startbacken var de likförbaskat genomblöta, inifrån. Hela jag, för den delen. Således upplevdes det inte odelat negativt när skidor, pjäxor och några centimeter ben försvann ner i den första vattenpölen för avkylning. Men efter motlutet upp till Risberg krävdes ändå revidering av klädval och vätskeupplägg. Underställströjan skänktes till en bättre behövande buske, dagen till ära med spirande knoppar. Det var nära att det blev Harding-style, men vindjackan fick åka med vidare efter noga övervägande. Uppknäppt till naveln och med upprullade ärmar. Kanske man skulle nappat på lite snabba Yuppie-tajts ändå? En sportdryck + en vatten byttes till en halvliter per kontroll. Och jag började snegla alltmer avundsjukt på Gästerike-Service-stationerna som klubben så föredömligt styrt upp uppskattat samarbete med. Nästa gång är jag med på den dealen!

VL3

 <fotocred: ”Eriksson”>

Loppet.

Efter 35 km lämnade jag Risberg, med bättre temperatur och vätskebalans, och egentligen oförskämt pigg. Snön höll sig någorlunda, ofta fanns det spår, ibland även med spårkanter, och vädret kalas för ett flertal tänkbara syften. Om det bara fått frysa över natten, vilka räls det hade kunna varit. Att det kändes motigt efter 4 mil och desto bättre efter 5 mil kändes igen från förra gången, men strategin ”häng bara på en snabb rygg till Mångsbodarna” och ”håll pulsen nere i Risberg + Evertsbergsbackarna” höll mig fortfarande med i matchen någorlunda. Ännu hade jag inte sett någon annan Yuppie, men stakdikena blev djupare och djupare så jag visste att någonstans där framför mig måste stak-kanonerna finnas. Hängde på så snabba ryggar jag orkade, fick släppa några men hade en positiv känsla av att jag hela tiden passerade långsammare klungor. Speciellt i uppförsbackarna. Klistret levererade verkligen, även om jag nog lagt på lite för långt i spannet. Någon gång när pjäxorna var under vatten tänkte jag på Aron som måste haft midjedjupt vatten på sina ställen. Passerade något tunt parti som precis höll för mig, och konstaterade att flickvännen som låg ett startled bakom nog skulle få barmark när hon kom dit. Vårblommorna började slå ut. Och solen tittade fram då och då. Magiskt.

3 mil kvar. Bristen på styrande spår, och möjligen den ackumulerade ansträngningen, börjar ge sig tillkänna genom tydliga krampkänningar i både fram- och baksida lår. Såg fram emot varje antydan till motlut så att jag fick sprattla lite med benen. Nu gällde det att överleva stakpartierna och ta igen sig i uppförsbackarna. Puls fanns det mycket kvar av iallafall.

2 mil kvar. Fasen vad långt kvar till Eldris. Grusvägarna börjar på allvar utmana sin vinterskrud. Är det mullvadar som börjar titta fram i spåren? Känns som att jag har klister i hela glidzonerna. Klockan tickar. Men fortfarande på rätt sida. 

Eldris. Boom. Vad sjutton hände där?! Plötsligt kalla, frusna & snabba spårprofiler. Och lite svagt utför. Detta ska nog gå. Ända in i kaklet.

Mål.

Äntligen. För egen del på en ödmjuk sub-8-tid, vilket var ambitionen vid normala förhållanden. 18% förbättrad tid och 54% förbättrad placering (vs 2003). Känslan under loppet hade också stämt – körde upp mig 1100 placeringar från Smågan. Klart godkänt.

VL4

 <fotocred: ”Rolk”>

Helheten.

En synnerligen intressant dag och upplevelse. Mycket imponerad av er som pangade på några timmar snabbare, och ännu mer av er som var ute längre och krigade. Mycket imponerad även av Vasaloppet och organisationen runt allt, dels att få allt att funka så bra som det gjorde, dels att överhuvudtaget kunna få till det så att loppet kunde köras trots värmen. Även om det var mycket ”en-dag-senare-hade-det-inte-kunnat-genomföras”-känsla i spåret hade de säkert löst det ändå på något sätt. Hatten av!

/Mikael Rolker

Racerapport Bessemerloppet 2015

25 februari, 2015

Det var med blandade känslor som jag klev upp ur sängen och yrvaket började laga frukost inför loppet. Motivationen hade dalat under flera dagar, spåren på stadion där årets mängdträning utförts hade mer eller mindre smält bort och vårkänslan hade satt rejäl fart på seglingssuget. De två varven jag körde i gott Yuppiesällskap på Rudans skidspår dagen innan med riktiga misärförhållanden höjde inte heller motivationen. Samtidigt var uppladdningen bra med en riktig kolhydratsladdning och välvallade skidor. Färden ut från stan gick förbi Hårding, klubbens egen superlangare, och vidare mot Högbo Bruk. På vägen upp i bilen fick jag reda på att David Jonsson och Jensa från Götet i god klubbanda fixat pole position i starten, precis bakom elitledet. Vilken service!

Bessermer2015_2

Väl på plats utfördes de vanliga rutinerna och det blev dags för start. Taktiken var som vanligt klar, leta upp en för snabb åkare direkt efter starten och bara lägga sig i rygg. I min iver att hitta den snabba ryggen blev jag kanske lite väl modig och bestämde mig för att göra en lätt tjuvstart så att jag skulle vara ca halvvägs framme vid elitledet när starten gick. Tyvärr timade jag fel och fick stanna till några sekunder mellan de båda leden och en del skratt hördes, pinsamt. Tur att man inte åkte i klubbdräkten och tur att black-flag inte finns i skidor…

Bessermer2015_1

Efter starten kände jag mig lite seg och kompisen Ola (ärkerival i segling sedan 8 års ålder) åkte om mig efter bara några minuter. Honom kunde jag bara inte släppa och hängde på i det väl uppskruvade tempot. När backarna kom de sista kilometrarna på första varvet valde jag att ta det lite lugnt och släppte klungan med Ola m.fl. eftersom väggen kändes skrämmande nära. Tack vare fantastisk langning från Hårding förträngdes de negativa tankarna snabbt och jag fick världens ork på andra varvet. Klungan med Ola hämtades snabbt in och efter lite hårdkörning droppade till och med kompisen Ola av. I början på varv tre skymtades helt plötsligt en annan bekant Yuppierygg, David Jonsson! Tyvärr ville ingen i min klunga dra biten fram till David och jag själv kände inte heller att jag hade orken. En kaxig Rexåkare drog förbi i varvningsfart men kom bara halvvägs innan han dog totalt.  Efter ett tag såg David ut att ha fått nya krafter och hade dessutom samlat på sig en liten klunga, långsamt började de sega sig ifrån. Mina medåkare droppade tyvärr av och helt plötsligt befann jag mig själv, passade dessutom på att vurpa i en nedförsbacke precis innan mål. Som tur var gick vurpan bra och jag hade kraft till en helt okej spurt sista biten in i mål.

Bessermer2015

Väl i mål möttes man av ett strålande solsken och bra service. Fler Yuppieansikten dök upp och Arvid hade precis som vanligt varit i särklass snabbast. Vi dröjde oss kvar en stund och hejade på resterande Yuppies på slutspurten in mot mål. Efter lite välbehövlig bastu gick turen till McDonalds för gemensam Yuppielunch, trevligt!

 

Själv känner jag mig allt mer nöjd med min prestation. Loppet blev ett bra kvitto inför Vasaloppet. Skidsuget har också letat sig tillbaka! Skönt!

 

Vill passa på att tacka Högbo GIF för ett fantastiskt lopp med bra spår, rejält med vätska och skön stämning. Det var det bästa seedningsloppet jag åkt, åtminstone i Sverige! Vill också passa på att rikta ett stort tack till Hårding som lyckades utföra exemplarisk langning två gånger per varv till 15 personer. Riktigt hedersamt arbete!

 

Yuppietoppen (topp 5)

Arvid Claesson 2:25

David Jonsson 2:33

Jacob Lundqvist 2:35

Andreas Johansson 2:42

Oscar Claesson 2:44

 

Grattis till alla er andra också! (John, Oscar, Henrik, Jens m.fl.)

 

/Jacob Lundqvist

 

Race report Grönklitt Ski Maraton 2015

20 februari, 2015

Här kommer en liten eftersläntrare från Grönklitt Ski Maraton.

Orsa SK och Grönklitt brukar bjuda på ett riktigt bra arrangemang och en tuff bana men några jobbiga backar på slutet av varje varv. Förväntningarna var ändå stora på årets upplaga, nya lagg (endast använda på två pass tidigare, vilket i sig är lite nervigt), Brink och Tynell som riktkarlar samt en en grym startposition tack vare André Rhodins insats att lägga ut ett par extra skidor på starten!

Det hade varit lite surr på Yuppies FB-grupp angående startposition och valla vilket är väldigt kul! Lade på två ångestlager VR55N vid starten efter tips från Klas Sundberg. Det mest spännande som hände på starten var väl att Fredrik Eriksson 2 min innan starten gick upptäckte att han tagit fel skidor (ett par osicklade av vallaresterna i spåret att döma), springer och hämtar ett annat par och med 2 sekunder får fast andra bindningen innan starten går, hade annars varit ett klockrent espressoläge vid varvning annars!

Starten gick riktigt bra, hade bra tryck första varvet, skidorna gick riktigt bra med bra glid och fäste, blev i kappåkt av Andrée med glada hejarop från vederbörandes sida efter 8 km. Jag försökte hänga på men orkade inte riktigt få rygg. Tyckte dock det gick bra och kom ikapp honom igen strax innan varvning. Låg då ca 1,5 minut efter snabbaste Yuppie, Klas Sundberg. Kändes riktigt bra 4-5 km efter varvning men började då bli lite sliten samtidigt som värmen gjorde att det sög lite mer än första varvet. Fipplade dessutom bort en av mina två geler jag hade med mig och som hade varit välbehövligt. Jag orkade inte riktigt hålla loppet ihop mellan 25-35 km så det blev mycket pannben och slit. Fick i mig min enda gel och tyckte faktidkt jag fick lite välbehövlig energi inför de sista 5 km och de avslutande backarna innan målgång.

Dock är jag som helhet ändå rätt så nöjd med loppet, 36 min efter Brink (med blanka skidor för dagen) som krossade övriga startfältet och hade en segermarginal på nästan 3 minuter. För egen del är jag halvnöjd med loppet. Ett bra första varv och en hyfsad avslutning men ändå en bra genomkörare och väldigt skönt att nya laggen kändes riktigt bra.

Yuppie – topp 3
K Sundberg på 2.23
T Nordqvist 2.28
D Marström 2.32
/Daniel Marström

Racerapport Stockholm Ski Marathon 2015

17 februari, 2015

Skulle det bli något långlopp på skidor i Stockholm i år? Det var frågan som många ställde sig med tanke på den milda vintern.

IMG_2196

Fotograf: Okänd, lånat från http://stockholmskimarathon.se/2015/02/15/nagra-foton/

Bestämde mig under torsdagen att köra Stockholm ski maraton. Det milda vädret låg kvar över Stockholm men på nätterna gick det ner på minus vilket hjälper till att behålla snön.
Söndag morgon blev jag upphämtad av bröderna Claesson (Oskar och Arvid). Vi kommer fram till Lida frilufsområde kvart i tio och blir tillvisad en parkering av vakten. Vi kliver ur bilen och njuter av solens strålar som värmer så där gott en vårmorgon. Tar med skidor och väskor för att hämta ut nummerlappar och chip. Träffar min kiropraktor Henrik Tunér som ska göra sitt första skidlopp åkandes för just Yuppie.

Området kring startfältet är fullt av barnfamiljer som åker pulka och väntar på att mamma och/eller pappa ska starta. Allt flyter på och vi tar en promenad ner till startfållorna och lägger ut skidorna i fålla 1 ( seedade åkare ).
Nu ser vi skidbacken framför oss! En alpin skidbacke med skidspår i. Vi ska alltså uppför den! Ja, avslutningen och målgången ligger på toppen av skidbacken. Coolt! Stockholms Marcialonga….

Jag och Arvid bestämmer oss för att värma upp genom att springa elghufs upp två gånger innan vi även testar skidorna på ett flackare parti. Gäller att vara riktigt uppvärmd innan starten går.
Spåren var stenhårda och stavfästet bra. Fick information om att tävlingsledningen och arangören jobbat dag och natt i veckor för att få till loppet. Det märktes! Fina spår och bra snötäcke på större delen av banan.

Kl 11 gick startskottet och som vanligt drogs tempot upp rejält. En grupp om tre åkare gick direkt ifrån och dessa tre var även topp 3. I efterföljande klunga gick Arvid hårt. Jag själv låg som siste man i denna klunga som efter första kilometern klockades på 2.20 min. Jag släppte medvetet klungan med några meter och drog av på tempot något. Åkte ihop med två åkare nästan hela loppet. Eller rättare sagt stakade hela loppet med ”blanke ski” som norrmännen säger. Flertalet av startfältet hade klister under skidorna men några stakade hela loppet. Vi åkte tre varv på en 15 km slinga som hade sina utmanande partier av stigningar och saxbackar. Helt klart utslagsgivande.

På tredje varvet kändes det som om jag hade en säl på ryggen under ett parti. Tappade totalt trycket i stakningen och sjunker ihop. Då är det viktigt att inta gel eller Liquid vilket jag gjorde. Då blir man som Bamse!! Heja Bamse starkast är ju bamse…. Ökade frekvensen då jag insåg att det bara var en mil kvar och en liten backe som avslut.

Börjar närma mig Lida frilufsområde och hör speakern genom skogen. Står i fartställning nerför mot sjön där spåren svänger höger och där är den…. Skidbacken som jag ska staka uppför! Trycker på och kommer halva backen innan jag står parkerad och inser att saxning är det enda som gäller de sista 20 metrarna. Väl uppe på toppen möts jag av Arvid som pustat ut i två min efter en femteplats i H21. Får höra att jag vunnit H35 vilket var kul. Går bort till tältet och fyller på med energi samt passar på att njuta i solen som värmer gott på fjället. Strax efter tar vi emot Oskar som diagonalar backen upp med kraft. Han kommer in som 11:a i H21. Henrik Tunér kommer in något senare.

Vi går sedan ner för att duscha, byta om och inta pannkakor med grädde och sylt. MUMS!

Tack till Arrangören för en rolig tävling samt ett hedersamt arbete med snöskottning och annat.

Hälsningar
Anders Eriksson