Yuppie Ski Club Archipelago Challenge

05 september, 2013

Idén att genomföra tävlingen Ö till Ö (även känd som Ö till Öl…) fanns sedan länge rotad hos Sportdirektören och Hederskommdoren, även kända som Chris och Johan.

2011 anmälde sig laget med en månad kvar till tävlingen. På grund av en axelskada tvingades Chris ställa in sin medverkan. Ett annat lag befann sig i samma situation, varpå de rumphuggna lagen kunde slåss samman till ett. Oriol, en chillad spanjor som är polare med en viss Pep Guardiola, skulle visa sig vara en betydligt snabbare simmare. Johan visade sig dock vara den snabbare på landbacken – åtminstone så länge det handlade om enkilometersintervaller. Det faktum att den totala löpsträckan var 65 kilometer gjorde vi vårt bästa för att förtränga… Deltagandet i tävlingen slutade på Mörtö Bunsö, drygt halvvägs in i loppet med svårt smärtande knän hos laget svenske representant.

Två år senare vara det alltså dags för YSC att göra come back i tävlingen. Antalet gemensamma träningspass uppgick till tre stycken – lite i överkant kan tyckas… Klubben hade även representation i tre andra lag: Fredrik Erixon, Fred Gabrielson och Kalle Thorlén utgjorde en kugge i varsitt team.

Söndagen ägnades åt en tretimmarstur med båt från Stockholms Ström till Sandhamn, där starten går. En klassisk pastalunch följdes av incheckning på Seglar´n, registrering och tävlingsgenomgång. Innan vi gick och la oss tryckte vi på sedvanligt vasaloppsmanér i oss spaghetti och köttfärssås så det bildligt talade sprutade kolhydrater ur öronen. Frukosten klockan 04.45 följande morgon lockade knappast…

En orolig natts sömn avbröts abrupt strax efter fyra på morgonen. Vi fyllde depåerna så gott vi kunde med ägg, youghurt och kaffeköppen. Att dra på sig våtdräkten, simglasögen och löparskorna och ställa sig på startlinjen när solen ännu inte gjort sin entré på himlen är en surrealistisk känsla! Flera gånger har jag befunnit mig utanför Seglar´n vid ungefär samma tid på dygnet, men då efter avslutad efterfest efter målgången i kappseglingen Gotland Runt …

Strax före klockan sex begav sig 230 våtdräktsklädda galningar iväg på den 75 kilometer långa sträckan till Utö Värdshus. 9.4 kilometer simning och 65 kilometer (till största delen i obanad terräng) skulle avverkas! Första simsträckan är även den längsta – 1.65 kilometer. Vi vevade på i vattnet, Chris något snabbare än Johan. När vi kommit halvvägs försökte jag skapa mig en bild av hur vi låg till i fältet. Det var nästan tomt på deltagare runtomkring oss – det måste innebära att vi låg i närheten av täten. När vi till slut nådde den första ön tittade vi oss om över axeln – knappt en badmössa syntes till – vi var nästintill sist! Förhoppningarna om en tätplacering i mål var grusade… Men nu var det dags för åtminstone Chris starka gren: löpningen! Vi gick förbi ett par lag under den närmaste timmen till fram till norra Runmarö. Där väntade den första längre löpningen på elva kilometer.

Totalt finns fem så kallade cut-offs, där en tid finns angiven när du måste ha nått stationen. Vid den första cut-off:en hade vi 25 minuter tillgodo – aningen för lite för att vi skulle känna oss helt trygga. Men vi fann viss tröst i att vi hade börjat få upp farten på de mer lättlöpta partierna. Efter Runmarö väntade några relativt korta simningar innan det var dags för nästa långa löpning: Nämdö. Vi hade vid det här laget varit igång i cirka 4h, ungefär den tid det tar för Elitleds-Tobbe att genomföra vasan… Första känningarna i knäet hos Johan började gör sig påminda – inte ett gott tecken! Den andra cut-offen fanns vid Nämdö värdshus. Vi hade nu drygat ut marginalen till tidsbegränsningen med 42 minuter – det gick åt rätt håll! Ett par mackor, en skvätt kaffe, sportdryck och två bananer inom loppet av knappa tre minuter utgjorde dagens lunch. Vad mer kan man önska sig?

Vi passerade ett par lag på vägen söderut till Mörtkobben, där utmaningen med stort U väntade: simningen till Mörtö Bunsö på 1 400 meter. Som väl var hade vi vågorna med oss snarare än mot oss. Chris simmade i cirklar kring Johan för att inte avståndet mellan oss två skulle bli för stort. Väl framme möttes vi av en fotograf iklädd badbyxor, resultatet ser ni nedan. En svårt nedkyld Chris skakade tänder som aldrig för. Nu gällde det springa fort för att få upp värmen! Samtidigt tittade solen lämpligt nog fram, vilket fick Chris kroppstemparatur att stiga ett par grader.

Vi nådde den tredje cutten med god marginal och vi fick i oss lite kaffe och några godisbitar. De följande öarna och simningarna avverkades i hygglig takt – nu väntade halvmaran på Ornö. Korta men snabba steg var den vägvinnande formeln. Vi avverkade kilometer efter kilometer och passerade lag efter lag. Johans knän blev allt stelare och vi tvingades snart promenera i motluten. Klockan 17.30 nådde vi så den sista cutten och kunde pusta u!. Nu återstod 8 kilometer och 5 relativt korta simningar. Vid det här laget var löpning en omöjlig uppgift, på grund av knän som helt slutat att fungera. Sakta men säkert tog vi oss fram och strax efter klockan 19 nådde vi norra Utö. Ett brittiskt lag gick ikapp och förbi, men nu handlade det inte längre om att tävla – nu skulle vi bara ta oss till målet, bastun och segerölen! Sista backen upp till värdshuset hörde vi Foffarnas glada tillrop som hjälpte oss uppför backen och förbi ett team! 19.42 nådde vi målet på tiden 13h och 48 minuter efter våra livs största sportsliga utmaning.

En fantastiskt välsmakande korv med bröd följt av bastu och middag väntade. När Johan ställde sig i duschen efter avslutat bastubad insåg han att midjeväskan fortfarande hängde på ryggen – ett bevis på att dagens strapatser satt sina spår…

Freds lag svarade för en grymt stabil insats – tiden 11h och 35 minuter säger allt! Kalle Thorlén och hans mate var urstarka och nådde Utö på en totalt 15e plats av de 115 startande lagen. X:et Erixon visade klassen med tiden 12h och 11 minuter.

Stort tack för alla lyckönskningar inför loppet och gratulationer efteråt. Vidare vill vi rikta ett varmt tack till arrangörerna och alla funktionärer – ni svarar för en minst lika stor bragd som tävlingsdeltagarna!

Nästa år hoppas vi att ännu fler Yuppies antar utmaningen i Stockholms Skärgård!
//Chris och Johan