Yuppielägret Fryksås 2014

16 december, 2014

Som ödmjuk deltagare i det vinnande laget på Yuppie-stafetten föll det på min lott att på något sätt sammanfatta helgens äventyr.

För vissa av oss började helgen sen eftermiddag torsdag när jag och den ännu nyare Yuppien Fredrik möter upp en leende Jensa från Götet och Haas som är mer taggad än någonsin. Redan efter tio minuter i bilen när vi köar ut mot Arlanda har 3 av 4 personer i bilen kontakt med Harding som anvarsfullt är först på plats i Grönklitt. Sin vana trogen har han lärt känna området och framförallt samtliga proffs/halvproffs som är värda att känna inom ett par mils radie. Budskapet är tydligt, det här kommer bli en toppenhelg och det är fullt möjligt att ta sig runt ett par varv på 2,5-kilomterersbanan utan att skidorna ens har fått dofta på fästvalla.

image3

Efter den obligatoriska välkomstölen och påbörjad hets så blir det fredag morgon och spåren ligger Yuppiemässigt nypreppade. Mycket folk i spåren men också fina förutsättningar och varje gång vi 7 Yuppies möter varandra i spåren så kastas det hejarop och leenden till varandra. Glädjen av att vara på snö för (för de flesta) första gången för året går inte att ta miste på. Det syns också att försäsongträningen givit resultat när samtliga på eftermiddagen ger sig ut med samma frenesi efter den med all rätt beryktade Björnwallenbergaren som serverades på hotellet.

image4

På fredagkvällens trevliga middag och lördagmorgonen får jag som relativt nybliven Yuppie då träffa flera legendarer. Framförallt Wennblom som det ryktas körde 6 mil första dagen och sen 7 mil andra dagen på förra årets läger. Skulle han slå det i år? Också kul att se Karan som jag tidigare endast sett med nyrakade och inoljade ben på en glänsande Bianchi, och han gjorde mig verkligen inte besviken med vare sig leende eller stil i skidspåret. Under lördagen tog sedan många Yuppies lektioner med Julia Limby för att finslipa tekniken i klassisk stil med självklar fokus på stakåkning. Rapporterna säger att det var väl investerade pengar för att direkt kapa sådär 12-13 minuter på Vasan samt att kampen om klubbens bästa dam kommer bli jämnare i år än någonsin.

Lördag lunch och på eftermiddagen är det dags för KM i stafett. Jag överdriver inte när jag säger att det gick att ta på stämningen redan när Bremmer meddelade lagen. Väl på plats nere på stadion börjar hetsen genast och Caroline Salmén gör det solklart redan när vi hoppar ur bilen att hennes lag är oslagbart. Upplägget är 8 lag med 3 personer i varje där vi ska köra en bana på ca 1 kilometer i teknisk terräng med platta stakpartier, skarpa svängar och branta backar. Det surras i lagen om vem som är startsnabbast och vem som är starkast finisher.

image5

Efter en jämn förstasträcka kommer lagen relativt väl samlat in mot första växlingen och vår startlöpare Gustav åker tokbra vilket ger Möller ett mycket bra utgångsläge då han växlar in på 3e plats. Möller gör sedan en ruggigt fin andrasträcka i komplett Yuppie-fartdräkt och tar en placering till. Philip som gått ut i ledning på tredjesträckan är inte långt framför men stark och jag lyckas precis ta mig förbi innan ”branten”. Precis bakom i fältet får Harding materialproblem och vurpan är ett faktum. Han drar med sig Karan i fallet (och hinner också med en gel liggandes i snön) vilket innebär att bakomvarande stakmonster som exempelvis Tobias oturligt hejdas i sin jakt. Jag och Philip lyckas hålla våra positioner in mål där vi möts av hejarop och som sig bör ett visst mått av besvikelse hos övriga lag. Oavsett så var det en stark insats av samtliga och kul att se att den sköna stämningen inte alls oväntat kombineras med sjuk vinnarinstinkt hos alla med ett Y på ryggen.

image2

En värmande badtunna, en inte oansenlig mängd öl, snöbollskrig samt bastu senare var det dags för nästa höjdpunkt, ett klassiskt gästgivarjulbord. Fantastiskt gott och kvällen innehöll både tal, sång och snaps. Kvällen avslutades ryktesvägen sent hos en av de allra tyngsta ryggarna i klubben som i sann Yuppie-anda även jobbade på team-building vilket självklart är av lika stor vikt som själva prestationen.

Söndagen innebar för de flesta ett avslutande långpass med flera inslag av skidåkarbilder med olika läckra poser i den strålande solen innan det blev dags för hemfärd. Där visade styrelsen hur det ska gå till genom Lykke som var tvungen att dras av stadion när det var dags att lämna, så inne var hon i de starka stakintervaller som fick avsluta helgen för ett 8-tal pigga Yuppies.

Söndag

Efter att ha spenderat helgen på mitt första riktiga Yuppieläger så kan jag bara instämma, Sveriges schöönaste klubb utan tvekan. Grymt kul att träffa er alla och jag ser redan fram emot nästa år. Vill också passa på att återigen tacka Bremmer, fantastiskt bra styrt. Slutligen också ett tack till den trevliga och serviceminded personalen på hotellet om de mot förmodan får ta del av detta.

Vi ses i spåren!

/ John, sistasträckan i ”Utvecklingslaget”